Vet ni vad jag ska göra på torsdag? Jag och Fleur ska till Solna och hoppträna för Pontus Westergren!
Ser väldigt mycket fram emot det, kommer bli så kul! Hopptränade ju Fleur varannan vecka förut, men nu var det ca ett halvår sen jag hopptränade henne, så vi har inga språng i kroppen. Men jag litar så starkt på ponnyn, och känner mig trygg till 110% på hennes rygg. Uppdaterar självklart er om hur de gick sen, både bilder och filmer kommer också :)

 

Japp som rubriken säger.. Motivationen ligger på topp i träning för mig just nu och att har ett roligt liv nu även om det är mycket annorlunda sen jag hade Mingus. 

 

Det skulle endå vara kul att fortsätta hålla bloggen vid liv men det är inte lätt att komma på saker att skriva om. Så om ni har några tips på önskvärd rubrik, fråga eller whatever så kan ni ju slänga in en kommentar. Uppskattar alla tips och ger länk till era tips. Eller vill ni att jag ska skriva lite mer om mitt liv utöver hästarna, kan tycka att det kan bli lite rörigt om man delar blogg osåvidare. Men om det finns intresse kan jag kanske blogga lite om annat.

 

Nu har Ella fått sitt pris som vi lottade ut. Hon vann en grimma och se så fint det ser ut! :) Vi har inte hört något från de andra vinnarna, men antagligen har dom också hämtat ut sina pris!

 

 

Idag var hon en ☆! Superkul ridpass med många roliga övningar och det gick bra. Natta fotade en bild på oss efteråt! 

Tänkte det kanske kunde vara lite kul att veta hur jag la upp framridningen för Mingus. I början av framridningen checkade jag av lösgjordheten och försökte mjuka upp han om hans kändes motsträvig och inte var tillräckligt lösgjord. Planen var alltid också att få han att svara superbra för hjälperna och ha bra framåtbjudning. Om han inte lyssnade så bra på mina hjälper gjorde jag en övning för att få bättre svar på skänkeln.

 

Var han redan bra för skänkeln och hade bra framåtbjudning, gjorde jag egentligen inte så mycket mer än att försöka få han mer lösgjord och mjuk i övergångar osv. Inte för mycket galopp så han tappa kraft, försökte spara på krafterna så vi kunde få ett bra program! Var han jättesprallig på banan så brydde jag mig egentligen inte hur det gick, för då blev jag överlycklig om han var pigg och lycklig på banan.. Det är viljan i ponnyn jag söker och alltid kommer söka efter i hästar. Det är nyckeln till att komma någon vart med sin ponny, har jag verkligen lärt mig! Underlättar väldigt mycket om man säger så! :)

 

Jag fick testa på att rida Fleur förra veckan. Det var roligt att prova på att rida henne då jag bara sett henne med Natta och enstaka andra ryttare. Det är verkligen ingen lätt ponny även om det ser väldigt okomplicerat ut när Natta rider henne men hon är väldigt svår på sitt sätt. Det gick inte sisådär toppenbra. Blev testad och tror hon lyckades rätt bra med sina knep att komma undan, speciellt under sluta. Trotsallt var det endå ett roligt ridpass, men nu fick man ännu mer inblick i Fleur när man fått testa själv. Juste!! Nedsittningen gick inte, skumpade jättemycket och kunde inte sitta ner så det blev mest lättridning för vår del hahaha! Cred till Natta som kan sitta ner och i ökad trav, herregud!! ;) 

Nathalies åsikt om Saras ridning på Fleur:
Jag red ju samtidigt som Sara, fast på Korvete, så jag såg inte hela ridpasset utan bara små delar utav det. Och av det jag såg så tycker jag Sara gjorde det bra. Fleur är ingen lättriden ponny, utan hon kräver sin ryttare till 100%. Man måste verkligen lära känna henne och rida in sig på henne för att förstå hur hon funkar. Även om hon är väldigt välriden och en fin ponny, så krävs det ridning. Och som Kjelle sa förut till min mamma, var att ''om Nathalie inte skulle rida Fleur, så skulle hon gå sönder''. Det är just för att om någon som inte känner henne rider henne så kan det kännas bra för den, men hon går ju som sagt och småfuskar, in med bakdelen för att underlätta osv. Men somsagt, Sara skötte det bra och jag tycker hon ska vara nöjd! Jag har ju trottsallt ridit henne i 2 år, och jag hittar fortfarande nya knappar på ponnyn. Men nu får Sara inte sno min älskade ponny nå mer, för jag hatar att rida andra än Fleur. Haha skämtosido!

Wow jag kom ihåg lösenordet, klart jag inte glömmer... Om ni funderar över frånvaron på bloggen så ska ni veta att jag funderar med. Har jag ingen inspo förmedlar jag inget läsvärt inlägg och känner att jag kan strunta i det. En gång älskade jag det men vet inte längre hur det blir med det. Just nu är det viktigaste att hitta vad jag vill.

Aja annars är det bra med mig. Livet rullar liksom, inget speciellt händer. 

Förlåt för försenad avslut på bloggtävlingen men nu har vi avgjort det. Nu presenterar vi vinnarna från bloggtävlingen. Vi använde oss av random.org och slumpade vinnarna. Grattis till er vinnare! Om vinnarna inte kontaktar oss inom två veckor drar vi en ny vinnare. Maila oss på ponnydressyr@live.se om du har vunnit!

 

Pris 1: Elin Lindgren

 

Pris 2: Ella Palmqvist

 

Pris 3: Micaela Åhlander

 

Priserna är sponsrade från MYONE och det är följande.

Vi båda red på Högvreten igår (för er som missat, Sara har börjat i Nathalies grupp på högvreten) och därför tänkte vi skriva ett gemensamt inlägg nu!
Igår jobbade vi med mycket olika volter. Vi red en övning som Kjelle använder sig av ganska mycket, nämligen pärlbandet. Man rider liksom tio metersvolter som små åttor kort sagt haha! Vi jobbade också med att variera tempo i gångarterna, alltså samlat, arbets och mellan. 

Saras egna reflektioner: Jag fick rida på Korvete igen vilket var väldigt kul. Jag red på lite mer bestämt än förra gången. Stundvis kändes det bra och ibland blev det att jag tappade lite. Jag kan känna att jag är "ganska" ur form för att inte ha dressyrtränat regelbundet på länge, men det ska blir bättre hela tiden ju mer man rider. När vi gjorde pärlbandet fick jag inte ett superbra flyt men fick iallafall hyffsat bra känsla. När vi jobbade på att variera tempot blev hon väldigt taggad efter galoppen. Det gick inte toppen menmen! Jag är iallafall nöjd och kan säga att det var mycket bättre än förra ridpasset. Ser framemot att rida på henne igen! Avtravningen kändes bra! :)

Nathalies egna reflektioner: Ibörjan kändes Fleur ganska log, ouppmärksam liksom. Det kändes som hon inte var helt lösgjord och vi fick inte så bra flyt eller nått. Det berodde nog på att i pärlbandet så blir tempot ganska långsamt, och det blir svårt att hitta ett jämnt flyt, eftersom man lägger volter helatiden. Men sen när vi började med att variera tempot och red mer på rakt spår, så förändrades det och Fleur kändes jättefin. Hon blir så himla cool när man rider varenda steg och verkligen sätter tryck i henne! Ganska dålig början, men vi avslutade med en bra känsla iallafall :)

I ettan fick vi hålla ett tal på svenskan på nationella provet. Jag höll tal om ridsporten i framtiden.  Hur jag vill att det ska vara och se ut. Har aldrig publicerat detta men tänkte dela med mig av det nu. Tyvärr höll talet inge långt betygmässigt men jag kan säga att jag brann för ämnet och det var endå en rätt rolig uppgift när man fick välja. Tar med lite bilder vilket jag tycker gör texten lite mer levande.

 

 

Jag har alltid hört att det som händer i framtiden händer för en anledning. Allting är egentligen så planerat fast endå inte. Tänk dig hur läskigt det skulle vara att gå framåt 5 år, se vad som hänt med världen.

 

Det jag vill se i ridsporten i framtiden är folk som sprider positiv energi, grattar de som vinner på tävlingar, peppar dom det gick mindre bra för. Alla ska våga synas och ingen ska skämmas för sina motgångar. Alla har motgångar i ridsporten någongång.

 

 

Jag vill känna den trevliga stämningen och inte träffa på massa jävliga stallfolk till vilket stall man än drar till. Man ska acceptera att alla häst människor har olika åsikter om allt möjligt kring sina hästar. Då använder sin metod som funkar bäst, lyssnar till andra men göra hur man själv vill utan att bli dumförklarad.

 

Jag tror att det här bara är början. Många har en framtid med hästar, tusentals drömmer om att bli en känd världsryttare. Så varför går dom inte och blir det? Jag tror att inställningen och viljan är allt. Den är hela nyckeln till framgång. Att vara världsryttare är BALLT! Medan andra är nöjda med att lunka i skogen, det är ballt det med. Det ska man inte tryckas ner för heller.

Hästarna ska tas hand om på rätt sätt. Alla missförstådda hästar ska också få en andra chans. Hästarna ska inte avlivas i onödan. Folk ska vara uppmärksamma och vi ska se till att inga hästar far illa. Mer pengar satsas på vanvårdning. Man ska se till att ta hand om sin häst, hästarna ska inte ses som leksaker man flänger rint på. Bara dom som har tid och tillräckligt med pengar samt bra kunskaper ska ha häst. 

 

 Folk ska respektera oss som håller på med ridsporten medan vi ska respektera deras intressen. Då blir allting så mycket bättre. 

 

Tänkte skriva en statusrapport eller vad man säger, om Minge. Pratar ofta med ägaren som var hon jag delade Minge med. Det har börjat en medryttare som rider Mingus två gånger i veckan och de verkar klicka. Han får många uteritter och får dressyra och hoppa med. Han är väldigt glad och busig hörde jag vilket känns toppen. Han har inte jättehöga krav på sig och kommer inte att tävlas upp i höga klasser vilket han ioförsig inte gjorde med mig heller! Men nu ska han mest tävlas på klubbnivå, kanske några lokala. Han har ett drömliv och lever livet på bästa möjliga sätt!!

  

 

Om ni inte tror att jag saknar vår tid så tror ni fel. Tänker på Mingus varje dag, men vet att han har det hur bra som helst. Mitt hjärta.

 

 

Nu har vi fått äran att dra igång en bloggtävling i samarbete med MYONE.

Priserna är sponsrade från MYONE och det är följande.

 

 Det har kommit in frågor om Sten och jag tänkte klargöra det här nu en gång för alla.

 Det var nära till att jag skulle börja rida den här ponnyn Sten. Pågrund av personliga orsaker så blir det inte så. Det håller jag HELT utanför bloggen. Det har inget med att jag inte gillade Sten eller att vi inte "connectade" i ridningen. Han var jättetrevlig ponny med bra psyke och vilja och jag hade sett framemot att fortsätta med honom. Sen kan det hända saker och då finns det käppar i hjulen som gör att det inte blir som man tänkt sig. Det är de enda jag kan säga. Är i vilket fall glad att jag fick möjligheten att prova rida Sten och är tacksam mot ägaren som lät mig göra det! 

 

Jag älskar mitt liv. Det är gör jag verkligen! Jag är så tacksam för allt. ~ Jag har underbara föräldrar som hjälper mig här i livet. Mina småsyskon, som gör mig så glad. Min mormor, som betyder oerhört mycket för mig. Bästa tänkbara vännerna. Jag har världens underbaraste pojkvän, som alltid finns och stöttar mig i allt. Min livsglädje och skyddsängel, som gör mig så lycklig! Jag har Fleur som ger mig så mycket bara av att vara just den hon är. 

Jag tror att man måste stanna upp ibland i livet, pausa, och bara tänka på allt runt om en. Innan man trycker på play, ska man hunnit inse vilka underbara människor som är kring en och tacka alla för just det, att finnas i ens liv. Det är viktigt att vara tacksam och inte bara ta för givet, för vad vore du utan din bästavän, eller utan någon förälder? 

Alla människor behöver någon att skratta med, dela livets alla roliga händelser tillsammans med. Men lika mycket behöver alla någon som tar emot en när man egentligen bara vill falla ihop, att ha någon att luta sig mot som lyssnar på det du har att säga. Någon som plåstrar om dina sår på knäna från alla fallen, och någon som får ditt hjärta att slå lite extra. 

Jag är verkligen en person som inte klarar av ensamhet, alltså förstår mig inte på människor som tycker det är skönt att vara själva ibland?! Jag är iprincip aldrig ensam. Är jag inte med någon vän, så är jag med min pojkvän, och tvärtom. Sover aldrig själv, förutom när jag åker till min pappa i Bålsta. Jag tror nästan jag lider av någon sorts socialsjukdom. Men(!) bara för att jag älskar att umgås, så vill jag inte omringas utav dåliga vänner, som vill en mer illa än gott. Jag vill bara ha äkta, roliga och bra vänner i mitt liv. Vänner som är glad för min skull, påriktigt. Inga fakevänner som bara låtsas, och förstör med sina vidriga fakeleenden. För tro mig, har träffat på såna ''vänner'' förr, men de är inga vänner jag sparat på. 

Att jag har Fleur i mitt liv, är också något som jag får tacka mina föräldrar för. Utan dom hade jag inte haft min lilla dressyrponny. Jag älskar att kunna åka till stallet, koppla av, och bara andas häst ett tag. Jag mår bra av det livet, och vill aldrig att min och Fleurs resa ska ta slut.
Det sista jag har att säga är - var tacksam och uppskatta allt som är runt om dig.